När kroppen skaptes ville alla kroppsdelarna vara chef.

Hjärnan sade: Då det är jag som kontrollerar alla delar och tänker för alla måste jag vara chef.

Benen sade: Då det är vi som bär människan dit hon vill och utför det som hjärnan ger en vink om, så vill vi vara chef.

Ögonen sade: Då det är vi som ser till att inget händer och som varnar er när någon fara hotar, så vi vill vara chef.

Och så fortsatte händerna, hjärtat och lungorna – alla med samma yrkande om att få bli chef.
Slutligen begärde arslet att man skulle välja honom som chef. Alla kroppsdelarna skrattade och tyckte att idén var fullkomligt absurd – att ha ett arsle som chef.

Arslet blev mycket ilsken, slöt ihop sig, tjurade och vägrade att överhuvudtaget fungera.
Till följd av detta fick hjärnan feber, ögonen skelade och gjorde ont, benen blev svaga och händerna hängde slappt ner. Ja, till och med hjärtat och lungorna fick svårt att fortsätta arbeta. Till slut vädjade alla kroppsdelarna bönfallande till hjärnan att trots allt låta arslet få bli chef.

Och så blev det så att alla andra kroppsdelarna får uträtta arbetet medan arslet bara leker chef och endast åstadkommer en massa skit.

Sensmoral: För att bli chef behöver du inte vara ett geni. . . bara ett arsle helt enkelt!