En liten pojke berättar entusiastiskt för sin pappa att han vill gifta sig med farmor eftersom hon är snäll mot honom, lagar god mat och berättar sagor. Pappan försöker förklara att det finns vissa hinder för det resonemanget och pekar på hur familjerelationerna hänger ihop. Samtalet fortsätter i samma oskyldiga logik från barnets sida, där han jämför situationen med hur de vuxna själva lever, vilket leder till en oväntad och humoristisk slutpoäng.