När Anna nåddes av det sorgliga beskedet om farfars bortgång, tvekade hon inte en sekund. Med hjärtat i halsgropen skyndade hon hem till farmor, fast besluten att vara ett stöd i den tunga stunden. Väl där möttes hon av lugn, minnen – och en förklaring till det hela som hon definitivt inte var beredd på.

Anna hade just fått höra att hennes farfar var död, så hon skyndade sig hem till farmor för att vara till tröst. Väl där frågade hon hur han hade dött...

- Jo, svarade farmor, han dog av en hjärtattack när vi låg och nuppade i söndags morse.

Förskräckt sa Anna:
- Jamen förstod ni inte att det innebar stora risker när man är 93 år!

- Nej då, sa farmor. - Vi nuppar alltid varje söndag morgon i takt med kyrkklockan. In på "ding", och ut på "dong".

Hon tog en liten paus och torkade bort en tår.

- Och hade det inte varit för den förbannade Hemglass-bilen som körde förbi så hade han fortfarande varit i livet.