En man sitter på en bar och försöker imponera på en kvinna genom att gång på gång hävda att han kan göra saker som verkar omöjliga. Varje gång höjer han insatsen och använder oväntade knep för att få henne att acceptera vad han påstår sig kunna klara av. Kvinnan låter sig till slut lockas med i hans spel, där vadslagningen tar en allt mer överraskande riktning och där det som börjar som en lekfull utmaning slutar i en situation där båda får anledning att dra sina egna slutsatser om vad som egentligen hänt.

Plötsligt sa han:

– Du! Jag ska gå på toaletten! Jag slår vad om att jag kan hålla ett öga på drinken medan jag är borta.

Sedan lade han en hundralapp på bardisken. Hon visste ju att toaletten låg utanför runt hörnet, så hon gick med på vadet. Då tog han ut sitt emaljöga och lade bredvid glaset och gick sen på toaletten.

– Enormt lustigt! sa hon när han kommit tillbaka.

– Inte nog med det! sa han. Jag slår vad en hundralapp att jag kan bita mig i mitt eget öra.

Det lät otroligt, så hon lade etthundra kronor på bardisken. Då tog han ut sina löständer och tryckte dem över sitt ena öra.

– En grej till! sa han. Nu har du möjlighet att vinna tillbaka de två hundringarna som du har förlorat. Jag slår vad om att jag kan älska med dig så varsamt att du inte känner någonting.

Det lät praktiskt taget omöjligt, tyckte hon, så hon ledde in honom i personalutrymmet bakom baren och drog upp kjolen… Efter en stund skrattade hon till och sa:

– Ha ha ha, jag känner dig ju!

Han varade:

– Ja, sånt är livet! Ibland vinner man, ibland förlorar man.